Är i behov av sömn... varför går jag inte och lägger mig.

Tanken var att jag skulle ha en myskväll med min pappa nu när han fyller år och allting, men istället sitter jag här vid datorn och lyssnar på hur han pratar i telefon vid tvn. Jahopp. Jag kan ju ta och berätta om mina senaste dagar.

I torsdags, efter en fin morgon med långfrukost i Haga och second hand-shopping, åkte vi in till Sticky Fingers. Där såg vi på när två killar dansade ensamma på dansgolvet, helt förlorade i musiken och dunklet. Mot mitten av kvällen var dangolvet fullt och vi svängde om lite bland alla gungande kroppar. Vi försökte önska låtar av DJ-en men förgäves.
Under kvällen delade vi bås med några som vi inte kände Folk kom och gick och vi pratade med massa dem alla. Hela stämningen var trevlig, avslappnat och väldigt högljud.

Dagen efter vaknade jag efter en natt med dålig sömn. Den tredje i raden. Det var dagen för teoriprov. Jag mötte Elin i Alingsås. Hon plockade upp mig med bil vid pressbyrån. Det var första gången jag åkte med henne. Det var både sjukt och självklart. En underlig känsla. Vi åkte i regnet mot ett ännu regnigare Borås. Det var verkligen blött i hela staden.
Efter en del väntan och där med också upptrappning av oron, gick jag in i provsalen med alla de andra teoriskrivarna. Efter lite mer än halva tiden vågade jag till slut trycka på avsluta knappen och fick se texten "Godkänd" med gröna bokstäver på skärmen. En stor sten föll ner från mina axlar och bröstkorg. Jag reste mig upp och tog upp min legitimation med darrande händer. Kvar på stolen låg stenen. Där ligger den än.
Jag gick ut med mitt papper för att möta Elin som suttit och väntat medan jag gjort mitt prov. Hon stirrade på mig med öppen mun och undrande blick. Jag nickade och log. Hon tjöt högt och hoppade upp från soffan och sprang fram och kramade mig. Vi föll nästan omkull och jag exploderade inifrån Det var klart.
Vi firade med lunch på Sallys. Tanken var att vi skulle träffa Ellen som tagit körkort tidigare samma dag och säga grattis till henne men hon och hennes passagerare var så sena att vi han gå där ifrån.

Mot kvällen åkte jag in till stan för att möta upp Pyttan och hennes mor på tåget från Göteborg. Vi fick åka med Elin hem till Pyttan där det vankades laxsoppa med bröd och blåbärspaj till efterrätt. MUMS. Det blev starten på en lång kväll.
Ida hade 18-års fest hos sig och vi skulle dit. Det blev fullt med folk och allt var himla trevlig. Jag dansade i min knyttröjja från Urban Outfitters i London. Det kändes nästan lite magiskt. Dock slutade det lite underligt när Oscar skar sig i benet på en kraschad blomkruka och resten av kvällen gick åt till att torka blod och oroa sig. Det var så klart ingen fara men man är ju lite mammig när det kommer till sådan. Speciellt när det är Oscar.

Vi åkte till Max för att äta kvällsmat, eller jag åt inget, bara provsmakade alla andras mat. Där dog min mobil. Lite oväntat och faktiskt riktigt sorgligt. Jag lånade ut den till Emilia. Hon skulle stänga den och så vips, var den hallshuggen. Jag är inte arg på Emilia över huvud taget. Det var som att få en spark i baken. Ett litet uppvaknande. Jag behövde komma ur den där vanan att ha den mobilen. Visst var den retro och en kär ägodel, men det är faktiskt dags att gå vidare nu.
Så nu har jag köpt Oscars gamla mobil till ett fantastiskt pris och närmar mig så smått en egen Iphone. Japp. Någon gång...