Way out west - Dag 3

Jag hade en ny klänning på mig. Mönstrad och stark. Solen sken åter igen och vi var taggade inför den sista, slutliga dagen av festivalande.

Jag och Pyttan åkte själva med pendeln in till Göteborg och förfriskade oss med varsin Brämhultsflaska. Efter att nästan ha kvävts ihjäl av värmen på spårvagnen klev vi ut bland vimlet och välkomnade det. Vi mötte upp resten av gruppen vid öltältet. Idag var vi en kvinna starkare men rå-coola Alice. Vi drack varsin öl i plastflaska medan vi sågade kvinnan som sjöng på en av scenerna. En slags sorgsen, mörk musikal lät det som. En dålig musikal.

Sedan var det dags för en spelning med Ben Howard. Jag och Pyttan gick ifrån de andra för att gå lite längre fram. Där stod vi och rös under de vita måsarna och himlen medan Ben Howards smärtade röst drog som fjädrar på våra armar och pannor. Han ströp orden och det kved. Han skrek ut orden och de dånade. Han smekte orden och de dansade. Jag grät nästan och jag var så lycklig. Pyttan kramade mig och vi sjöng.

Sedan dansade vi bort till toaletterna och vi var gladare än vi förstod. Dagen fortsatte med lite salta popcorn, en söt Laleh, syrligt vin och ett surt godis-äppel-snöre. Vi dansade utan hämningar mitt på gräsplanen bland massa ögon och vackra skägg. Jag kände då att musik är oslagbart på alla nivåer.

Till kvällen tog vi på oss våra 3D-glasögon och förberedde oss för KRAFTWERK. De skulle vara en 3D-show på storbild bakom gubbarna. Det var tjockt med folk och vi såg inte så mycket men det var väldigt fräckt och en grym upplevelse. Det kändes som en sådan sak man kan prata om i framtiden och säga "Japp, jag var där..." och folk blir lite tysta för en stund.

Vi vandrade ut genom portarna och sa hejdå till Way out west, redo för Stay out west. Vi hamnade först på Pustervick där vi drack gott, billigt vin och dansade allas personliga danser. Alla dansar eget och jag visade vem som var vad.

Senare åt vi chips i väntan på bussen och lekte basket med en pepperskorg och ett tomt paket cigaretter. Ett episk ögonblick och sen kom spårvagnen. Vi hamnade åter igen på Nefertiti och där dansade vi, sittande, stående, ute, inne.

Världens bästa tre dagar och jag är så himla glad för att jag fick vara med. Åh va toppen det var!