Way out west - Dag 1

Det var ett väldigt bra tag sedan vi köpte biljetterna. För mig var det något nytt och något jag tvekade på. För Frida och Pyttan var det en självklarhet och ett måste. De köpte varsin precis vid första släppet. För mig tog det lite tid. Jag beställde samma kväll.

De var dyra biljetter men för tre dagar av ett konstans flöde av konserter, människor och kärlek var det väl använda pengar. Vi var ett litet gäng som skulle gå. De två veteranerna Pyttan och Frida som gått fyra år i rad (tror jag), Alex och Elin som varit med dem en eller två gånger och så de två nykomlingarna; jag och Anna. På lördagen, den sista och slutliga dagen på festen skulle även Alice vara med eftersom hon fått tag i en en-dagars-biljett.

Första dagen började med två-tåget till Göteborg och en grön kjol. Vi färdades med stimmet av människor mot Slottsskogen som utgör festivalområdet. Vi skaffade våra festivalarmband och köade oss in för att börja festen. Det var tjockt med folk och i stort sett varannan person var så snygg att man behövde stanna upp med blicken en liten stund. Massa vackra pojkar så långt man kunde skåda.

Området består av två stora scener som blickar mot varandra och en liten scen som ligger lite vid sidan av. Det är alltid något band som spelar så musiken är ständigt flödande. Det finns mat i mängder och i alla skepnader, öltält och barer. Hela festivalen skulle i år vara vegetarisk och alltså inte servera något kött. Det var toppen tyckte vi och allt var supergott men lite dyrt...

Vi drev runt lite, åt glass i gräset och lyssnade sedan på Deportees. Vi mötte upp Frida som kom senare och gick för att äta. Solen sken och vi stektes lite medan vi stod och köade i publiken för att se Florence + The Machine. Florence var fantastisk. Som en lekfull själ på scenen. En trött själ dock, med påsar under ögonen. Men hon fick havet att hoppa och att lyfta upp varandra på axlarna. Vågor i ytan.

Bandet för dagen, det ultimata, var kvällens spelning med The Black Keys. Vi ville beskriva det som lagom hård rock med ett inslag av western, soul och kanske även lite tilltuffsad 60-tal. Det var i alla fall så jag kände.

Vi stod i mitten med plats för att dansa. Vi ruskade håret och trummade med armar och ben medan vi sjöng till Howlin' for you. En suverän final på första dagen.