Vi unnar oss - Söndag

Söndagen var bokad för att hänga på Chiswick High road. Jag skulle möta upp Frida så fort jag var klar. Dock blev morgonen extremt försenad eftersom familjen Fullers frisör kom på hembesök med saxarna i högst hugg. Det var en ganska mager medelålders man med skägg, piercing, hängiga kortbyxor och tatueringar. Han sa att han kunde klippa mig med vilket var ett erbjudande som jag absolut inte kunde kasta bort! Jag hade sprungit runt i Alingsås två dagar innan jag skulle åka hit till London, och letat efter en frisör med drop-in men hittade inget ställe där jag vågade gå in.

Han bestämde sig för att platta mitt hår och klippa det när det var torrt och rakt så att han kunde se alla strån. Resultatet blev då så klart att jag hade helt platt hår för första gången på flera år. Jag har hållit mig ifrån att platta mitt hår eftersom jag inte tycker om hur jag der ut i det. Det är därför jag permanentar mig. Det var en chock att se sig i spegeln. Fast det var ändå ganska fräckt. Jag tyckte om det.

Jag gick ensam för första gången in till High Road:en för att möta Frida vid banken. Hon kände nästan inte igen mig. Vi gick och satte oss på Carluccio's som är en Italiensk restaurang. Vi beställde in pasta som Frida valde. Jag tog en likadan efter lite förklaring om vad "prunes" betydde (det betydde katrinplommon, vilket jag inte ville ha i min sallad så jag tog mitt andra val vilket var pastan). Det var stora penne med zuccini, chilli och friterade spenatbollar med parmesan och vitlök. Det var otroligt gott och ganska starkt så vi fick beställa in mer vatten.

Vi gick runt lite och beskådade vår lilla stad. Innan vi gick hem till våra skilda hus tog vi en kaffe på ett sött cafe där en gammal herre började prata med oss. Han frågade vad det var för språk vi pratade. Han var en stark förespråkare av språkets betydelse. Man skulle kunna tjugo olika språk för att klara sig fint i livet, enligt honom.

Jag gick tillbaka hem i solskenet och var barnvakt resten av kvällen. En fin dag i rakt hår.