Vi unnar oss - lördag

I lördags hade familjerna lunch ihop hemma hos Fridas familj. Det började med en fördrink som bubblade... Sedan bjöds det på hembakt surdegsbröd, lam, aubergineröra och en ljummen linssallad. Till det drack alla utom barnen underbart vin. Till efterrätt, en mörk kladdkaka som Rebecca bakat och glass till. Allt var fantastiskt! Medan barnen lekte satt jag och Frida kvar vid bordet med vårt vin med de vuxna och lyssnade på deras samtal.

Mattias, som är pappan i Fridas familj, föreslog att vi skulle åka till Westfield som är Europas största shoppingcenter. Både jag och Frida såg på varandra med förvånade blickar. Nu? tänkte vi. Är det inte lite väl sent för det. Vi insåg inte då att klockan endast var lite över tre på eftermiddagen. Tack vare regnet utanför fönstret och vinet i kroppen, kändes det som om klockan var närmare åtta på kvällen. Ja men då så, tänkte vi, och gav oss ut i regnet. Något lulliga efter vinet.

Det regnade men vi hade regnjackor. Engelsmännen pratade dagen efter om "stormen" som varit. Jag, som är svensk, skulle kalla det en dag med dåligt väder... Jaja. Vi kom i alla fall fram till Westfield och mycket riktigt var det ett gigantiskt shoppingcenter. De hade allt! Inklusive livemusik i form av det här bandet: The Robbie Boyd Band

Robbie Boyd - endast sångaren. Som för övrigt var ganska söt och jag och Frida stod och smilade åt en liten stund.

Efter musiken gick vi för att äta, trots att vi ätit en sådan fantastisk lunch. Vi hamnade på Jamies Italian! Hur kan man motstå det, tänkte vi. Vi beslutade oss för att äta lite och dela allt. Jag tog en pasta i förrätts-storlek. Spaghettie Vongole (en sås med vitt vin, chilli, citron och musslor) något som jag alltid velat smaka men inte vågat testa innan. Frida tog en risotto med vild vintertryffel. SÅ GOTT ALLTIHOP! Till det drack vi organiskt vin.

Efter pastan kunde vi inte motstå att beställa in en extra sak. Frida valde en vegetarisk förrätt i form av mozarella, tomater och basilika på "music bread", ett slags tunnbröd som var varvat med det andra i en liten stapel. Det var så gott att vi ville dö lite där vi satt.

Vi fnittrade lite och pratade om viktigheter, tjuvtittade på vår servitör och insåg plötsligt att vi var sötsugna. Vi beställde en mandeltart med jordgubbar som var mosade med lime och creme fraich. SÅ GOTT! Vi tryckte i oss den. Sedan delade vi notan rakt av och gick arm i arm till busstationen.

Jag sa hejdå till Frida vid Turnham Green station och tog min något försenade buss hem till mig. Jag oroade mig lite för att gå av på rätt ställe i mörkret. Det var första gången jag åkte buss själv. Jag gick av en station för sent men hittade ändå, tack och lov.

Första dagen av VÅRT London. Så som vi vill uppleva det. Lovely.