Hittills har det varit en krävande dag med många beslut och sura miner.

Barnen beter sig troligtvis som barn gör. De tjurar, ber om en extra kvart vid TVn, äter inte upp sina grönsaker. Även om jag vet att barn är så här så kan jag inte låta bli att ta det personligt när de klampar ut ur köket med sur mun och utan att svara mig. Allt bara för att jag inte lät dem äta sina scrambled eggs vid tvn. Jag ansåg att det var för kletig mat vilket inte Emma gjorde. När jag sedan ber henne ställa in sitt fat i diskmaskinen blir hon knappast gladare på mig.

Jag satt i soffan i köket och snyftade lite medan de såg klart på sitt tvprogram och jag kände mig ynklig.
Tack gode gud för chokladen jag tog med i väskan. Jag sitter och smaskar på den i detta nu.

Det blev krångel med lunchen eftersom allt bröd som fanns var mögligt och barnen krånglade när jag fråga om vi kunde gå och köpa nytt. Det blev tack och lov en bra middag och Rebecca tyckte till och med om paprikan jag tillagade i micro/ugnen.

Nu sitter de vid sin tv igen. Men vad ska de annars göra... Jag vet ju inte vilka möjligheter som finns. Snart ska jag be Emma följa med mig till den lokala affären för att köpa bröd till imorgon, salt och kanske lite frukt.