Vi spånar

Det ska bli ett riktigt jäkla awesome projektarbete. Kanske inte så som vi tänkt oss, för det är nästan aldrig möjligt, men bättre på sitt sätt.

Jag och Pyttan har planerat lite ymnigt ett tag nu men igår kväll satt vi i hennes säng med varsin kopp kaffe och ett fat vattenmelon emellan oss och valde ord med omsorg. Vi skrev den mest ömsinta inledningstexten någonsin och blev nog själva lite handfallna av de fina och starka orden.
Det skall bygga på känsla. Vi tolkar musiken och texterna. Skapar. Sedan får läsaren i sin tur använda sin fantasi och på något vis få rätsida på alltihop. Tänka själv. Höra musiken i texten och bilden vi skapat.
Åh, jag blir alldeles exalterad och poetiskt! Hoppas det här går vägen. Hoppas vi blir nöjda och att vi stolta kommer kunna visa upp vår alldeles egentryckta bok med tjock pärm och matt yta.