En strävan efter ett okänt mål som får mig att fortsätta framåt.
Det känns som att jag kan gå vidare tills jag stupar idag. Jag vill, kan och har orken till det.
Men jag måste passa mig. Det gäller att fokusera tankarna rätt, hålla kroppen varm och aldrig sätta sig ner för länge. Jag ska fylla på med energi hela dagen och tänka framåt.
Jag har fått många tankar på sistone. Saker som flyger i mig.
Igår när jag och Clara förberedde oss för Yoga på hälsostudion började jag tänka på livets söta. Kakor och bakelser. (Till livets söta räknas inte godis. Godis är godis och det är inget jag står för.) Om man aldrig skall få äta kakor, bara någon gång ibland som en slags belöning eller ett mål om man så vill, hur ska man då hinna smaka på allt som finns där ute. Alla fantastiska smaker som väntar. Alla sensationella kombinationer och samspel. Jag vill i alla fall botanisera bland alla dessa skapelser. För att inte tala om alla utrivna tidningssidor och nedskrivna recept på kakor, pajer, cheesecakes och cookies jag har över hela mitt kök. Hur skall jag hinna baka och smaka på allt detta om jag inte kan tillåtas äta det oftare än en gång i veckan.
Det är nästan så att jag får lite panik.
Inte konstigt att jag har beslutsångest varje gång jag väl bestämt mig för att baka något. Det är ju en fråga om liv eller död på något sätt. Vad skall få fylla mitt liv och vad skall jag aldrig få smaka.
Hm, en blog utan inlägg....... Har du så fullt upp hela tiden att du inte hinner meddela din omvärld om ditt härliga, händelserika ens en gång. Vad underbart att vara mitt i livet och leva det! Kram Hanna
SvaraRaderaHanna: Du låter lite som min mamma ;) Kanske för att du är en själv. En mamma. Plötsligt handlar livet om något annat. Du är ju mitt i ditt liv, precis som jag :) Men jag ska försöka uppskatta mer än att bara analysera och ifrågasätta :) Kram
SvaraRadera