En lördag med en pappa.

(Detta blir mitt femhundrade inlägg)


Veckans helg användes till följande:
Inte ha några krav och göra allt lite som det kommer.


När jag kom hem mitt i natten fredag till lördag, möttes jag av ett meddelande på köksbordet. Det var pappa som berättar att han ställt sin klocka på 8 och frågade om jag fortfarande ville åka på loppis i Herljunga på lördagen och om vi skulle ta med lite smörgåsar och kaffe.
Jag svarade honom med en egen lapp där jag skrev att; "Jajjemen. Ta upp tekakor och koka kaffe så åker vi sen. " I stora drag.


Vid 9 vaknade jag och var fortfarande trött vilket jag inte brukar vara. Jag kan oftast bara sova till 8 på lördagsmorgonen. Ändå gick jag upp för jag hade lite panik över att eventuellt sova för länge och låta pappa vänta. När jag kommer upp inser jag snabbt att han inte är vaken så jag sätter igång med att koka kaffe på egen hand och äta en lättare frukost.
Snart gör pappa mig sällskap och tar tag i att steka ägg till smörgåsarna. Jag tar istället tag i mig själv och gör mig i ordning.


Något försenade men väl förberedda åkte vi iväg mot Herljunga. Väl där mötte vi en Hanna, en Wilma och en Siv som satt och fikade på en träbänk. De hade varit där sedan kvart över 9 i morse och skulle snart åka hem. Wilma hade på sig sin halsduk som fått av oss i födelsedagspresent och hade munnen full av käleksmums. Hon sken upp när hon såg oss och började genast prata om halsdukar och jackor, glad som en sol.


Sedan skulle det hållas hand. Hela tiden. När jag försökte närma mig några eventuella fynd drog hon mig vidare mot okänd destination. Hon var liten, stark och självsäker. Helt annorlunda än vad jag sett innan. De få gången hon släppte min hand kunde hon irra iväg på egen hand och ställa sig bredvid helt okända människor, bara sådär. Små, till synes ostadiga ben, rultade fram på det farligt hårda gruset.


När de åkt där ifrån kunde jag och pappa gå runt på egen hand och leta litteratur, som faktiskt blev målet för dagen. Pappa nämnde det innan vi gick in "Jag känner för att leta efter lite litteratur idag" och jag började skratta eftersom det hela lät så komiskt men så blev det i alla fall. Böcker för 1 kr är ganska bra så vi köpte tre stycken. Förutom det köpte pappa en stor väska med pimpelfiske-grejer och jag köpte tre rullar med miljövänligt presentpapper för 15 kr.


Nu var vi vrålhungriga och skyndade iväg för att åka till något trevligt ställe där vi kunde sätta oss ner och äta vår massäck. När vi parkerat bilen vid en badstrand i Ornunga var vi så hungriga att vi inte brydde oss om något. Det fick blåsa, det fick vara andra folk där och vi fick frysa. Vi skulle ha mat. Så vi satte oss, plockade fram våra smörgåsar, hällde upp kaffe och stoppade i oss tills hungern lättade. Efter första smörgåsen kunde jag lugna ner mig och njuta lite. I samma stund bröt solen genom molntäcket och vinden mojnade.


Hemresan blev lång och krokig, som alltid när jag och pappa är ute på upptäcksfärd. under resans gång sa jag att jag älskar Sveriges upp och nergångar. Landskapet är fullt av kullar och dalar, vädret är varm och kallt, årstiderna likaså, vi har iskalla toppar och heta stränder, människorna är stora och små, smala och tjocka, ljusa och mörka. Inget är bestämt. Inget ät platt.


Så köpte vi grädde och åkte hem.
Slut.