söndag 10 juli 2011

De tre senaste dagarna

Torsdagen var en lugn dag fram till kl 16 då jag knackade på Pyttans mörka dörr. En glad Pytt med tandkrämsbubbel i hela munnen öppnade och gav mig en kram. Några minuter senare kom en glad Elin med ny Iphone i grönt skal. Vi började laga mat i väntan på att Frida skulle dyka upp. När hon väl gjorde det åt vi stekt kyckling, ugnsbakad färskpotatis och sweet chili-sås på Pyttans balkong.

Vi tog 19:00 tåget in till Göteborg tillsammans med Elin och Josefin. Efter en smått pinsam resa tack vare ett tjejgäng intill oss som pratade om högst privata saker, mötte vi upp Alice och Anna på stationen. Sedan traskade vi iväg i samlad trupp mot Sticky. Där träffade vi Ida och Elias samt några fler så vi var ganska många under kvällen. Vi knödde ner oss vid två bord och försökte dansa sittande till all musik som spelades. Vi skrek högt och folk kollade men vem bryr sig.

Kvällen innehöll dans, skratt, mer dans och en och annan oplanerad händelse. Vi traskade glatt hem i ett sömnigt Göteborg när klockan var runt 12. Jag och Pyttan sjöng högt till "Are you gonna be my girl" med Jet och hoppade runt på trottoaren utanför Sticky. Förlorade i musiken och stämningen. Överlyckliga.

På tåget hem var Frida lite bedrövad över att behöva gå hem själv så jag sa att hon fick sova hos mig, att vi skulle lösa det. Hon sov i min säng och Elin sov på min soffa. Jag sov på soffan i vardagsrummet och det gick förvånansvärt bra. Jag samlade tillräckligt mycket sömn för att klara av att jobba dagen efter.

Det är vad jag har gjort i två dagar nu. Jobbat från 12 och stängt. I Fredags kom jag hem med 19:30-tåget och igår, lördag slutade jag 17:45 efter att ha städat och stängt cafét tillsammans med Najda. Det var en slitsam dag eftersom jag vaknat upp med svidande hals och dunkande huvud. Jag frågade om de ville ha mig där över huvud taget och Sandra sa att det behövdes vilket jag senare fick bevisat. Vissa stunder sträckte sig kön ända ut till gruset nedanför trappan och alla kaffesakerna var i disken. Det var kaos. Trots att vi var fyra i kassan och en som bara stod i disken hade vi fullt upp hela tiden. Jag sysselsatte mig mest med att bära disk, fylla på koppar och hjälpa Lenny i disken så gott jag kunde.

Fördelen med att stänga är att man får ta med sig massa saker hem. Det skall annars slängas och då är det ju lika bra att plocka på sig. Igår kom jag hem med en rostbiffssallad, en räksmörgås, en grov smörgås med västkustsallad, fyra grova frallor, en färdig fralla med pålägg, två grova brödskalkar, ett helt, orört lantbröd, två bullar och massa hackade pekannötter. Riktiga fynd må jag säga.

När jag kom hem igår ville jag avliva mig själv eftersom hela min kropp mådde illa och varje gång jag svalde skar det sakta och länge i halsen. Jag öppnade kylskåpet för att lägga in maten jag hade med mig och såg en stor låda med jordgubbar som pappa köpt. Jag tog den översta och bet i den. Denna ljuva, kylande sötma som spred sig i munnen och halsen var en sådan underbar befrielse att jag nästan ville skrika. Pappa stod bakom mig med bekymrade ögon och jag hade kunnat krama honom till döds som tack för dessa gudomliga, röda bär/frukter. När han såg hur lättad jag blev sken han upp en aning och log. "Var dom goda" frågade han.

Senare på kvällen åt vi vaniljglass till dessa jordgubbar och kollade på Megamind.


Idag skall jag bli frisk från min onda hals och fökyldning. Jag började redan i morse med att

6 kommentarer:

  1. Sticky Fingers! :D

    SvaraRadera
  2. Krya på dig hestennn! :>
    Btw, where's your bag at... ville juh seren! :C
    Btwbtw, fybubblan vad lamt att jag inte kunde hänga på till sticky, skulle vart så awesome! :D BLÄH

    SvaraRadera
  3. Marcus: Åh HEJ! Så trevligt att du faktiskt läste min blogg! Det trodde jag verkligen inte! :D Så du skulle åkt med dit? Det hade indeed varit awesome. Synd...
    The awesomest bag of all times finns i ett tidigare inlägg i juni någon gång tror jag. Letaaaa :) It's a måste to see it :)
    KRAM

    SvaraRadera
  4. Har varit där ett par gånger och lyssnat på Thomas kompis fd band, Danger Avenue. samma band där frontmannen flera gånger under spelningen ropade "Kom igen Sticky Fingeeeers!", trots att vi alla befann oss på Diamond Dogs... Det är nu en liten intern grej; varje gång man hör namnet måste man ropa "Sticky Fingeeeeeers!".

    SvaraRadera