Sakta jag gå igenom stan

Vilken fullkomligt fin avslutning på en annars rätt dåsig och tröttsam dag.
Jag satt kvar vid datorn tills alla andra gått och bestämde mig sedan för att gå istället för att ta bussen till stationen. Så jag traskade iväg i solskenet. Jag gjorde några lama försök att sakta ner farten men underligt nog gick jag ifatt alla andra på trottoaren ändå.

Luften var sval och varm på samma gång. Alldeles lagom att gå i t-shirt och gosig halsduk. Solen strålade ner bland träden och husen i stan. Ljuset landade mjukt på kullerstenarna där jag gick. Jag var ensam, stark och lugn. Charles Trenet sjöng på franska för mig och allt var underbart. Alingsås var vackert, vädret var vackert, jag var vacker. Allt var fullkomligt ett tag.

Jag är så glad över min rosa tröja med fjärilar och blommor på.
Jag är så glad över mina ljusblå skor som sitter perfekt på fötterna.
Jag är så glad för ibland när jag stödjer huvudet i händerna känner jag den söta och blommiga doften från parfymen jag fick av Clara för en vecka sedan.
Jag är så glad för vädret.
Jag är så glad för att jag har en låda med björnbär i och ikväll ska jag använda några av dem som fyllning i min smulpaj.