Hängselelelen.

Oscar Linnros på Spotify. Varför började jag inte lyssna på honom tidigare för...

Genom eld...

Igår, fredag följde jag med min fina Elin hem. Vi hyrde tre filmer på hemmakväll; Julie/Julia, The last song och Shutter Island. Väl hemma hos Elin började vi kolla på den förstnämnda och Åh va underbart Paris är. Jag vill SÅ gärna, O så gärna åka dit. Handla bröd och korv på gatan, gå med mina klackskor på kullerstenarna, ropa bonjour lika glatt som Julia Child och sitta barfota i fönstret om kvällarna. Jag vill, jag VILL! (Du hade rätt Elin, jag älskade den)

Mitt i filmen började Elin beskriva hur jag skulle bo där och vad jag skulle göra, hela mitt liv komponerade hon ihop där i soffan. Allting lät som en underbar dröm men jag kom på att jag inte vill ha allt det där om jag inte kommer kunna dela det med alla mina kära. Min familj och mina vänner. Det är svårt. Jag dras redan åt olika håll känns det som. Ja,ja.

En bit in i filmen gjorde vi ett avbrott för att baka lite. Glasstårta med hallon och kolasås på en digestivebotten. Mums som bara den. När det var avklarat fortsatte filmen. Elins mamma kom hem och började förbereda vad som kom att bli en riktig festmåltid. Ett stort fat med kräftor och an västerbotten och kantarellpaj till det plus bröd, röror, vindruvor, melon, paprika, tomat, ostar och gud vet vad. HUR gott som hälst. Pajen var supergod med en grov botten gjord av dinkelmjöl eller vad det nu var. Smaskens.

Efter maten avlägsnade jag och Elin oss och satte oss i soffan på övervåningen för att se på Idol. Vi underhöll oss med att kritisera alla reklamer som tog upp all tid. När klockan blev 20:00 hämtade vi våra två små portionsglasstårtor och började kolla på The last song. Vi förväntade oss en riktig gråtfilm. I början var jag tveksam men när den fruktansvärda nyheten damp ner började både jag och Elin böla som två små barn. Vi snorade och snyftade i kör tills filmen var slut. Vi var helt slut men hade fortfarande en film kvar. Vi klarade inte av att se hela filmen utan stoppade efter halva och gick och la oss istället. Man är helt slut på fredagar nu för tiden.




Idag vaknade vi, eller jag i alla fall, vid 9 och gick ner för att äta päronyoghurt. Elin åt sin med banan och jag åt min med melon och hallon från dagen innan. GOTT. Egentligen skulle vi väntat till 12:20 bussen men jag bestämde lite att vi skulle satsa på att ta 10:20 bussen istället. Elin for in i duschen som en raket (hon gör allt i raketfart så jag visste att hon skulle klara det). Medan hon duschade plockade jag fram det jag tyckte hon skulle ha på sig och hon valde det! Jihej. Elin var stressad till döds men vi fick vänta i tio min på bussen.

Målet med dagen var att jag skulle prova allt fint jag sett på Zara när jag var där för en vecka sedan med Kusinen Elin. Jag provade massa fint och konstaterade att jag vill köpa hela affären men det enda som följde med mig hem var ett par hängslen som jag velat ha hur länge som hälst. fint. Elin var så fin som väntade på mig och gick runt där för min skull. Jag tackade henne med massa kramar.

Vi ville ha kaffe men fick yra runt i vad som kändes som en evighet innan vi hittade ett café där vi fick plats. Hur som helst slutade det bra. Mackan var god och kaffet var ännu godare. Jag drack två stora koppar med förfärliga följder. Det snurrade i huvudet och jag kokade. Elin blåste på mig lite men... ja... Jag pratade på som ett litet barn och skrattade åt fåniga saker. Elin tyckte att jag var hur kul som helst och så skrattade vi lite åt det med.

Jag satt där och var allmänt flummig ett tag tills jag drack lite vatten och det blev bättre. Sen gick vi iväg igen och fördrev tiden tills det var dags att åka hem. På tåget sov vi lite med öppna ögon och lyssnade på fin musik.

Nu är jag hemma och fortfarande lite snurrig. Jag ska dricka vatten och kolla på Sex and The City nu. Tack för två fina, fina, FINA dagar. Tack för att du tycker om mig för jag tycker om dig och jag vill alltid att det ska vara så här. Puss