Cookie-party

Kakkalas som sagt. Mamma hade meddelat mig om att hon skulle bli lite sen men till min stora förtjusning och lättnad kom hon först. Det är så skönt att ha henne där ett tag innan alla andra strömmar in så att hon kan bekräfta alla mina frågor. Är dukningen bra? vad ska jag ha kakan på? Räcker grädden? Sådana saker. Hon lugnar mig alltid. Jag undrar vad jag ska ta mig till när hon inte kan hjälpa mig längre. Usch, hemska tanke.
Jordgubbstårta

Stolarna fick knappt plats runt bordet och snart skulle även bordsskivan vara fullproppad med kakor och tillbehör. Som alltid.

Wilma växer så det knakar. Hon ser med och mer ut som en liten vuxen varje gång jag ser henne. Om ni förstår vad jag menar.

Släkten Franssons med familj om man så säger. Senare knödde vi in en till gäst som helt oväntandes klev in i ett kakkalas; lille försynte, smått folkskygge Pricken.

Emmas Brownie (jag kallar dem så) med grädde och hallon som jag plockat på morgonen i regnet.

Hanna bad mig ta några kort på Wilma men med en ganska trist bakgrunt och dåligt ljus blev det inte bättre än så här.

Wilma tröttnade på det ganska snabbt och ville äta istället. Hon kommer bli en fröjd att ha med på kalas ska jag säga. Hon passar verkligen in i släkten med tanke på hur glad hon är i mat.

En fin förmiddag som slutade med sol på altanen. Tack allihopa.