Hemma, trött och glad

HEJ!

Nu är jag hemma efter ungefär tre dagar med Elin på Tjörn.

Vi har haft allt man man säga.

Vi har varit spralliga, galna och tok-fnissiga.

Vi har varit löjligt trötta redan kl 8 på kvällen.

Vi har suttit tysta.

Vi har sjungit högt och falskt ut mot havet.

Vi har retats och vi har kramats.

Allt.

Ett par FINA dagar med en FIN tjej<3

(Bilder kommer så klart)

Mot Tjörn

Jag ska traska ner mot stationen om bara några minuter. Där ska jag hoppa på tåget till Göteborg och krama Elin. Vi ska åka buss ner till Tjörn och bo där i hennes mormors husvagn tills på måndag. MYSIGT!

Jag är verkligen sämst på att packa det nödvändigaste. Jag packar alltid mer än så.. Nåja, jag får la konka på min fullproppade väska.

Igår var Clara den rara här med två böcker och en jättefin fransk film som vi kollade på i mitt rum. Vi tog en paous för jag var hungrig och satte oss i köket med lite pastasallad och varm choklad. ( Udda kombination men det var gott).

Vi pratade om massa! Hon är fin och hon hade saknat mig. Det var skönt att se henne igen(L)


HEJDÅ!

Det går så fort.

Det är så fånigt...

Jag hade suttit med det förra inlägget jättelänge. Suttit uppe för länge till råga på det, bara för att få det gjort. Sen när jag ska publocera det trycker jag på fel knapp och allt är borta.

Jag blir så extremt irriterad, förbannad, ledsen och arg att jag skriker högt, gråter och försöker riva sönder kudden i soffan.

Sen när jag tårögt får en sista glimt av hopp och går och kollar om det finns kvar som utkast och hittar det blir jag inte överlyckligt glad utan gråter lite extra...

Det är som att man inte kan med att le när man precis varit så utom sig av ilska.

Men nog käns det bra i bröstet nu. Det käns inte lite vemodigt, förtvivlat som förr. Nu är jag bara trött och tacksam.

God natt...

Farfars 85års-kalas

Idag blev dagen då alla barn och barnbarn firade sin älskade far och farfar/morfar. 85 år är han och det märks knappt. Han springer nästan ifrån en i uppförsbackarna. Kanske inte... men nästan som sagt.

Vi möttes hos farfar och Clary i Vårgårda och åkte i en liten karavan till Algustorp där man kan säga att farfars barndomshem ligger. Han bodde där i ett antal år med sin morfar och mormor eftersom det var fullt i hans föräldrars hem. Typ så.Det for fram stolar, bord och ett stort partytält som inte alls passade in (men det gav oss ganska välbehövd och välkommen skugga). Bullar och muffins dukades upp och släkten Ekman började fika. Så Ovanligt...



Sarah

Matts och David

När vi ätit en del av fikat ställde sig farfar upp och berättade om varför vi satt där och historien om hans barndom. Alla rackartyg han gjorde och alla nöjen han hade. Till exempel: " Man kunde sitta här och lyssna hur många bilar som åkte förbi på vägen där borta, för det var inte ofta de kom bilar ska i veta. Om man hade riktig tur, och om det var vindstilla, kunde man höra ångloket tjuta efter vatten nere i Vårgårda." Ja, det var en pojkes nöjen på den tiden. Och förstås reta bina och mata gäddan i brunnen med gräshoppor. Allt det man INTE fick göra.

Farfar och sin käpp ( Som han svängde runt med och slog med i allt, bla var han nära att nocka Malin i all iver över någon sten någonstans.. jag vet inte riktigt..)

Elin

När fikat dukats bort gick vi en tur i markera

Dasset... Jag gillade ljuset.

I samlad skock.

Vi gick i skogen ett tag och alla klagade över det långa gräset och alla mygg och blinningar. Längst fram i ledet gick farfar och pratade glatt åt de som kunde lyssna. Glad ända in i själen värkade det som. Det var ju faktiskt meningen.

Ledet av människor, flyr till skuggan.

Hunden Vilma

En till liten tur med bilen till en väldigt fin klöveräng

Här hade farfars farfar bott som knekt tills han dog av lunginflammation på sin 40års-dag. Frugan blev vräkt med alla barn var av den minste, farfars far, bara var 6 månader. (Blev det rätt nu Josefin?). De fick ett liiiitet skyffe att bo i under vintern på den sämsta plätt med mark som gick att hitta. Helt otroligt. En helt otrolig kvinna för den delen.

Farfar med sin käpp

Sen var vi hungriga och maten plockades fram.

Alla pinades nog lite i värmen men det blev ändå en lyckad dag. Farfar fick pratat så han fick kramp i tungan och det är precis så han vill ha det.

Grattis du älskade gubbe<3

Stenmur

Bilder från vår dag ute i solen bland dammiga stenar och traktorbuller.

En i högsta grad härlig dag.

Bzz

Min pappa har äntligen blivit biodlare. På tomten surrar nu våra egna små bin runt och pollinerar våra blommor. Så bra!

Stubbekulla

Jag sitter i köket i Lugn, Timmervik (Stubbekulla som Sacke säger).

Det skall snart bli mat, mammas mega goda köttfärssås från gårdagen. Lyckost lilla mig.
Jag, mamma och Peter (mest Peter då) har jobbat med stenmuren som ska löpa längs med vägen fram till parkeringen/uppfarten. Alla stenar är tagna ifrån tomten och de är stora ska ni veta. Vi binder spännband runt blocken och snörar faste dem i krävskopan. Sedan lyfter vi och fipplar ner dem i passande hål och springor i den långa grunden till mur som lades ut igår.

Idag fick vi raskt avbryta när en blixt lös upp hela åkern följt av ett jätte dunder bara någon sekund efter. Sen kom regnet. Jag och mamma hade nog aldrig lirkat loss spänn remmen snabbare än vi gjorde då.

Det är en sån naturligt härlig känsla av att vara ute och andas frisk luft hela dagen. Man kan andas djupare, dra ner luften längre i lungorna. Varför drar man sig så ofta för att gå ut och GÖRA något. Med kroppen. Kämpa. Jag talar lika mycket till mig själv om inte mer, som till någon annan. Det kanske bara är jag själv som upplever att det tar emot ibland.

Hur som hälst. Imorgon åker jag och Mamma till Hanna, Mikael och Wilma i Loo. Där bjuds vi på lunch och söta kinder. (Wilma står för kinderna).

På tisdag ska jag baka bullar till på onsdag då vi ska fira min bästaste farfar. En vandring i den gamle mannens bardoms bygder eller något i den stilen. Det blir nog supertrevligt och intressant.

Skulle det smaka med blåbärs- och mandelmassebullar eller föredrar ni vanliga med kanel? (Ni som har med det att göra)