Förrförra söndagen - Med pappa på en strand

Jag och pappa tog bilen på en liten tur, bara sådär. Ena sekunden satt vi i septembervärmen på baksidan och beskådade vår trädgård, i nästa var vi i full färd med att packa ner Nygrensmackor, kaffe och bulle i väskan och iväg i bilen med mig vid ratten.

Vi åkte mot Borås och svängde in på en liten grusväg. Där zickzackade vi fram mellan alla hål i vägen och lyssnade på Håkan tills jag blev rädd att skivan skulle repas och stängde av. Mina ögon var fästa på vägen så jag han inte se så mycket av den underbara naturen runt om oss men lite kunde jag uppfatta. Träden glödde i rött och orange och ovanför oss sken solen genom molnen.

Så svängde vi av ner mot en sjö med den häftigaste stranden man kan tänka sig. Det var som en barrskog med sand istället för mossa och mitt i alltihop gick en asfalterad väg, bara några tiotal meter ifrån vattenbrynet. Trädens rötter stack upp här och var ut sandtäcket så det såg ut som ett träsk mitt i regnskogen.
Vi parkerade och började promenera runt i skogen...på sanden....mellan rötterna...
Jag fastnade under ett stort träd där jag tog miljoner kort på grenar, barr och kottar.

Överallt låg små kottar och gulnade barr.

Pappa tröttnade lite tidigare än jag och gick och satte sig med vår packning...

...och tog lite kort med sin mobil. (Som han älskar).

Vi satte oss för att vänta på att solen skulle ta sig fram ur molntäcket igen medan vi åt macka.Det här var vår utsikt. Inte helt fel en enkel söndag.

När vi druckit kaffe och ätit bulle, läste jag lite medan pappa la sig för att sova i det efterlängtade solskenet.

Jag gick iväg på egen hand och fotade lite.

På vissa stället låg den små sandhögar, helt täck av vassa grenar, likt igelkottar.

När jag krypt klart på marken och fotat kottar ur alla tänkbara vinklar var det dags att väcka pappa och dra sig hemåt igen.

Jag älskar alla spontana dagar vi skapar, jag och pappa. Vi.