Jag kvävs av mitt täcke

Jag inbillar mig att anledningen till att jag inte får några kommentarer är för att det är så krångligt för alla att skriva dem, inte för att det inte är någon som läser.
Med modet uppe, fortsätter jag då skriva nonsens.

Ledighet gör mig lat och skygg. Jag gömmer mig under täcket i soffan och slutar klä på mig fina kläder. Jag äter julgodis och ångrar mig. Äter lite till. Jag blir smått deprimerad.

Någon måste rycka upp mig, ta tag i mig och få mig att skratta. Tvinga mig att anstränga mig lite, få mig att bry mig. Annars blir jag så här sur och inåtvänd.

Jag vill inget hellre än att fika på caféer och leta bland reavarorna. Trängas i en affär med tjock jacka och viska om dyra klänningar. Unna mig ett tjockt magasin, en tjock tröja eller en tjock bok. Så onödigt och så tillfredsställande.

Idag har jag med stor mörda lyckats skratta i all min förtvivlan. Rädda mig någon.



P.S. Detta låter mycket värre än det är, ta det inte så allvarligt D.S.