Nu är det över. Snabbt går det. Allt för snabbt.
Till min stora förtvivlan lyckades jag inte njuta av det fullt så mycket som jag hoppats. Det gör att jag får lite smått panik. Men, men.
Allting blev bra. Min klänning var fin, håret var krulligt och jag lyckades bevara strumpbyxorna intakta under i stort sätt hela kvällen. Woho, för mig.
Man kan säga att Julaftonen började redan på morgonen. Pappa knackade på min dörr halv nio. Jag sa att jag bara skulle vakan lite först och en halv minut senare klev jag ut genom dörren för att möta pappas förvånade blick. Jag är en morgonmänniska, that's it.
En brasa sprakade och granen strålade, julaftons morgon är mysig som få. Efter den traditionella grötfrukosten kom jag till min stora förtjusning på att jag hade ett paket att öppna. Jag brukar nämligen alltid få ett paket på morgonen. Jag fick en bok med 500 muffins recept i och pappa fick en ”Asterix och Obelix”-tidning. Vi var båda så nöjda så.
Vid 11-tiden ringde mamma och frågade om pappa kunde gå ner och möta henne vid missionshuset så att han kunde köra den lilla biten upp för våran backe. Alla är rädda för den backen. Fram tills klockan var 12 visade jag henne vad som behövde visas, gran och sådan. Sedan började allt bärande. Alla julklappas skulle in till Oscar i huset bredvid, plus kamera, stativ, frukt, nötter och kakor.
En efter en anlände folket. Snart var hela släkten samlad och slog sig ner i soffan för att dricka glögg och äta kakor. Allas uppmärksamhet var på lilla Wilma som var så söt i sin illröda, eller brandgula klänning. Detta var hennes första jul. Klockan 3 blev det Kalle och jag och Hanna satt och sjöng med i sångerna och hoppade i soffan. Wilma var helt fascinerad av TV:n och satt som fastnaglad när Kalle tog kort på alla fåglarna.
Sen var det dags för den norska, mumsiga julmaten. Det var sinnessjukt god. Mer behöver inte sägas. När klockan var 6 satta vi igång med att dela ut julklapparna och jag tror nog att Wilma slog mig i att få mest julklappar. Fast jag fick dom finaste, så det så! Alla blev jätteglada för de julklapparna de fick av mig, mamma och pappa vilket gjorde mig super glad. Vi var klara vid 9 tiden. Det måste vara något slags rekord.
Halv 10 satte vi oss för att avnjuta riskrämen med mandeln i. Jag var jätte spänd på vem som skulle få den och hängde över allas tallrikar för att försöka hitta den. Det visade sig, tro det eller ej, att den låg i min egen tallrik! Mitt rim var sådär. ”Tack för gröten, i den låg nöten. Det var roligt för mig, men inte för dig.” Jag fick en liiiten, liiiten kikare. Pappa blev avis.
Tack för alla julklapparna!
Idag åker vi till Gräfsnäs för jul nummer två. Mer om det senare. KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar