Jag märker ibland på mig själv hur svagt mitt självförtroende är. Om jag läser eller hör ett påstående, ett politiskt eller något i största allmänhet, och det är skrivet eller sägs på ett tillräckligt aggressivt och övertygat sätt, så tror jag på det. Jag håller med. Ber kanske till och med om ursäkt i mitt lilla medvetna för att jag inte tyckt så innan. I samma stund som jag ursäktar mina tidigare åsikter, får jag också nytt grepp om dem. I det lilla ljus de får av min skam för dem, skiner de faktiskt upp, rakryggade och ärliga. Plötsligt tänker jag; "När men vänta nu, jag håller inte alls med dig" och så omfamnar jag mina egna åsikter med varm och nyfunnen kärlek.
Förhoppningsvis kommer jag så småningom att hoppa över ursäkten och plocka fram åsikten med en gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så klok och förståndig du är Moa! Plocka fram din åsikt med en gång!
SvaraRaderaFaster A
Titta, sånt som du vill jobba med:
SvaraRaderahttp://www.svd.se/mat-och-vin/matkultur/den-nyttiga-fuskskinkan_6858401.svd
Dietist/nåt på Livesmedelsverket kanske? Kontrollant av nåt slag?
Annika: Hihih jo jag har mina stunder. :)
SvaraRaderaJosefin: Det är PRECIS det jag vill jobba med! Jag vill bli Mats-Eric Nilssons side-kick! Tror du man kan höra av sig till honom och fråga hur jag ska göra XD hihih
SvaraRaderaJA!!! Lyssna på faster Annika. jag håller med henne... du är så klok så du kan lätt plocka fram diina åsikter. // Kram mamma :)
SvaraRaderaMamma: Jag ska försöka. Det hänger på självförtroendet. :) KRAM
SvaraRadera