sockerkick

Jag vet inte vad det är med mig. Om det är sockret från morotskakan jag precis tagit tre bitar av eller om det är något annat, men jag är helt full av energi och glädje. Den börjar tyvärr sakta domna bort och sväva in i trötthet nu vilket kanske är lika bra. Imorgon ska jag nämligen upp tidigt för att möta Frida vid stationen kl 07:30. Hon och jag ska sedan plocka upp en Pyttan och bege oss mot havet. För vid havet ligger det en båt, en liten, liten båt som tillhör familjen Jedvert. I den båten skall vi trängas och mysa hela kvällen och natten, äta frukost ihop på morgonen och sedan åka hem igen. Det låter kanske inte så mycket för världen men jag är full av förväntan. Ett glas vin i sittbrunnen med några av de finaste människorna som finns med havet som bakgrund. Kan det bli mycket bättre än så?


Troligtvis är detta en del i min glädje.