Idag är det 8 dagar kvar.

Som om det vore något nytt, skall jag nu meddela er att det snart är jul och (åter igen) har det gått rysligt, rasande, ruskigt fort. Man hinner inte med. Verkligen inte.

Det är mycket i skolan som skall vara ur vägen när vi äntligen går på jullov. Tack och lov kunde jag lämna in de sista två radiouppgifterna i torsdags. Det känns bra när man har haft en effektiv dag i skolan.

Nu återstår bara kampanjen och en bokrecension Sen är det jullov... Knas...



Julen 2011 för den Franssonska julen (Jag tänkte skriva Franska, men kom på mig själv. Va spännande det hade varit om det varit sant dock... En fransk släkt och en fransk jul... hm...) skall hållas här hos mig och pappa. Det gör det lite extra stressigt. I och för sig krävs det bara en ordentlig städdag för oss och så är vi klara. Maten kommer ju till oss så det slipper vi oroa oss för.

Stressen jag talar om är just stress eftersom jag glömmer av den hela tiden och får då en chock när det går upp för mig att jag har en del kvar att göra. Som tex köpa de sista julklapparna. Annars är jag faktiskt ganska lugn. Ingen julstress, inget jul-måste i form av pynt och annat, men en gnutta julkänsla har jag nog lyckats skaffa mig. Eller snarare en liten längtan och förväntan för julafton. Vardagen är knappast tillräckligt julig för att ge mig julkänslor utan jag får förlita mig på hoppet om den stora dagen.

Jag minns att Clara någon gång, för fasligt länge sedan, sa att jag såg på julen på ett allderless för mäktigt sätt, att jag prisade den mer än det var värd och att jag på så sätt alltid blev besviken. Tyvärr stämmer det till en viss del. Det blir aldrig så bra som jag hoppats och dessutom tar den slut så förbaskat fort. Jag är ändå en hoppfull liten varelse som älskar att längta och drömma. Så jag säger; tack för omtanken men jag får helt enkelt riskera en besvikelse för en månad av pirrig förväntan, mat och sötsaker i mängder, lycköppning och att dricka sig varm på glögg med släktingar.

Puss
God Jul