Varje kväll tog jag med mig mina fötter och allt där till, upp i sängen. Varje kväll fick jag också sätta mig upp, dra undan täcket och borsta rent lakanet från små brödsmulor och sandkorn. De synter knappt på det vita, buckliga tyget man jag kände dem. Likt vassa stenar mot min unga hud. "Prinsessan på ärten", kallade mamma mig och skakade på huvudet åt min taniga skörhet. Jag insisterade och borstade noga av sängen med min platta hand. Längs med madrassen och ner på golvet.
Nästa morgon sken solen lika starkt som alltid. Jag reste mig upp i sängen, drog av mig täcket och satte ner mina bara fötter på de undanskrapade smulorna från kvällen innan. Dessa smulor och gruskorn fick då bli de första av den dagens samling.
Du är så fin
SvaraRaderaDu är så fantastisk. Smaka på den du ;) <3
SvaraRaderaMmmmmm ja jag kommer allt ihåg det där!!!Kramisar
SvaraRaderaMamma: Den tanken kom till mig när jag låg i min säng på hotellet i London och äcklades av gruskornen i min säng ;)
SvaraRadera