Söndag i sol med faderen min.

En söndag som känns oändlig fyller man lätt med en deg. Nytta och nöje

Eftersom tekakorna jag bakade i fredgas i stort sett tog slut var jag smått tvungen att baka mer, vilket jag gladeligen gör.

Min nyinköpta nagg känns som en gammal vän som bara varit borta en tid och som nu kommit tillbaka. Det är som att den alltid legat där i lådan. Det bästa jag köpt på länge.

När bröden var gräddade och låg under en handduk för att svalna, for jag och pappa iväg för att dricka kaffe och fika i solskenet. Det hela slutade på Lygnareds badplats. Vi satt o solen och värmde våra smått frusna kroppar med stora klunkar kaffe, tekakor, macroner och hallongrottor. Efter fikastunden vandrade vi ut över isen och gick upp på Pojkebos brygga. Jag gick på helspänn hela tiden, livrädd för att isen skulle spricka. Därför tyckte jag att vi kunde gå landvägen tillbaka till bilen.

Kvällen slutade med en ihopslängs lasagne som blev godare än vi tänkt. Det är ofta så. Det opretentiösa och oplanerade blir i slutändan riktigt bra. Kanske bäst. Antagligen för att man inte förväntat sig något av det. Inga förhoppningar.

En vanlig söndag rakt igenom. Fint.