Dimmigt men jag ser solen.

Jag har med den här bilden nu för att jag saknar det fina höstvädret som vi har välsignats med de senaste veckorna. Här en bild på Emma under en fotolektion där vi skulle ut och fota hösten. Jag ville fånga hennes hår som smet utanför luvan och böjde sig i vinden.

Idag är det en fin dag, trots vädret.

Jag ska få smaka på Elins choklad- och hallonmuffins och dricka hennes te som hon pratat så om.

Jag, hon och hennes mamma ska till sportlife och träna Zumba. Det kan ju bli lite hur som helst men jag är positivt inställd.

Sen, den stora finalen på dagen.

MIN MAMMA KOMMER HEM!

Jag vet att det ser helt osmakligt ut att skriva med stora bokstäver men jag måste uttrycka min glädje på något sätt och kursiv stil kändes inte så passande just nu. Jag skriker hellre.

Hon ska ringa mig när hon kommit in i Sverige. Jag kan knappt vänta.

Jag vet att jag är en morsgris men det står jag bannemig för.

Hon är bäst och hon är min. <3