
På söndagen var det riktigt fint väder så vi låg på klippan och solade i stort sett hela dagen. När vi gick hem för att äta lite lunch kom Linda (Elins morbrors fru, de bor brevid vår husvagn) över och bjöd in oss på jordgubbar och grädde. De var en riktigt härlig släkt och det var trevligt att sitta där och lyssna på dem när de gnabbades lite. Senare gick vi och köpte mat för sista dagen. Revben, goda bröd igen, sallad och vindruvor som var över sen tidigare.

Det blåste rejält och vi fick hålla i allt. Ju mer vi åt ju lättare blåste sakernas iväg så det var lite knepigt.

Vi blev gott mätta och solade våra ansikten i solen lite.

Sen, som alltid, blev vi flummiga. Troligtvis fulla på luft. Jag tog tag i kameran och fotade Elin.

Flum som sagt.

Elin tar sig ner från det "farliga" stupet.
...en stormvind.
Titanic-solo.
Vi låg och beskådade några människor ett tag och fick veta en hel del om dem, tror vi. Det var lixom vi själva som påstod allting och beskrev hur de var som personer.
En bättre kväll får man leta efter<3
HAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!! bilden på dig med håret, JAG DÖR!!!!!! lika kul varje gång ;)
SvaraRadera/elin
Härligt att man kan underhålla så;)
SvaraRaderaDu ser ut som de där små varelserna i Grinchen. De som firar jul utan julklappar men är lika glada ändå, med sina små tofsar på huvudet. *filosoferar*
SvaraRaderaJosefin: Hm... är det bra eller dåligt... ;P
SvaraRaderaÖhm, alltså... Det är väl aldrig bra att ha en 20-centimeters tofs som sticker upp som en antenn ur huvudet, men att se glad och lycklig ut TROTS antennhår är ju bra! Eller nåt... Hrm.
SvaraRaderaJosefin: HAHAH jag förstår, jag förstår. Jag var ju helt ovetandes om min fåniga tofs just då så det förklarar ju att jag fortfarande är glad;)
SvaraRadera